Ur några recensioner:
”Uttrycksfulla kompositioner och god färgkänsla.” ( Erling Ärlingsson, Sigurd Hagegård, Erik Nyreen, Karlstad 1951, jury)
”Han visade i de fyra akvareller han ställde ut, att han befriat sig från förutfattade meningar och gärna ger sitt stöd åt en fantasi som skapar nya föremål, ej blott avbildar konkreta motiv. Han har just den djärvhet i färgvalet som gör hans abstrakta motiv roliga och spännande.” (Länstidningen, Östersund 15/6 1955)
”Hans akvareller från 1956-60 är mycket uttrycksfulla och bl.a. ett par ”okända djur” fångar ens intresse alldeles speciellt, detta gör också hans elefant och noshörning, vilka utstrålar en sådan dynamisk kraft att man väntar att de när som helst kan gå till anfall. - - I början av 60-talet kom han åter in i den stil, som han faktiskt var inne och snuddade vid redan 1955 och som gör honom så särpräglad. Det måleri han här visar och vars nya form av berättande bildpoesi, som här också tillför gengren något nytt, visar också upp en förfinad och kultiverad kolorism.” (Sune Nilsson, Upplands Väsby Nytt 30/4 1964)
”Han är en romantiker både vad beträffar ämnesvalet och färgen. - - Djurvärlden, i synnerhet fåglar och fiskar, har inspirerat honom till många tilltalande kompositioner.” (Gösta Rooth, Väsby Nytt 31/10 1968)
”visar en serie arbeten i gouache, mönsterkomponerade med hårda kontureringar, med utfyllnad av hela bildytan och med uppoffrande av en naturalistisk rumsbild. Kompositionerna är symbolistiska blomstersmyckade (Flower-Power, Fleur-Peur),”... (Teddy Brunius, UNT 5/11 1968)
”Magnus Wallin är en ”färgstark” personlighet och man vet inte om man skall jämföra med Gauguin eller Max Walter Swanberg. Kanske inte med någon alls. Hans verk fascinerar och talar för sig själva.” (Nils Wilberg, Väsby Nytt 24/4 1969)
”Magnus Wallins tavlor är en glädje och stimulans att se på. Passar så bra till musik. Stravinskij eller Rimskij-Korsakov till exempel. Så intensiva färger och denna detaljrikedom går så bra till ”Våroffer” eller ”Scheherazade”. (Väsby bladet, 30/4 1969)
”Wallin är självlärd och arbetar i en uppsluppet ornamental stil. - - ...i en tung men intensiv kolorit.” (Jannnn Olof Mallander, DN 27/4 1972)
”Stilleben med vackra ting och frukter ligger också bra till för denne konstnär, som i lika hög grad fängslas av färgen som formen. - - Även om utställningen på några punkter kunde varit något jämnare, efterlämnar den intrycket av en rik fantasi parad med högt utvecklat sinne för färg och komposition." (G. Rooth, Väsby Nytt 10/5 1972)
”Ett till det yttersta medvetet måleri visar Väsbykonstnären Magnus Wallin på Upplands Väsby nya bibliotek. Bilder i akvarell, tempera och akrylfärg. Magnus Wallin arbetar med form och färgen jämsides och gör det medvetet. Han bygger upp sina bilder till att nå en intensiv klang i färgen och en konkretism i formen. Bilderna är inlemmade i ett slags mystik som gör dem ytterst intressanta. Man slås av Wallins medvetenhet, det vill säga hans formsträvan och känsla för koloriten. Han står helt för sig själv med väldigt hållbara objekt.” (Jurij Jurij L. [Göran Lager] Väsby Nytt 11/10 1973)
”Han har ett utpräglat sinne för ornamentik – de stilicerade figurerna i akvarellerna slingrar sig i böljande rytm och tycks växa fram organiskt. De stora målningarna myllrar av figurer, som täcker ytan likt gobelängväv. Den rena färgprakten och innehållsliga tätheten påminner en del om primitiv konst. Flera av motiven är bibliska och med sina starka färger skulle de passa utmärkt att lysa upp något kyrkorum med.” (Elisabeth Liljendahl, UNT 21/10 1973)
”Magnus Wallins ”Djurhuvud” är kanske alldeles för bra för att försvinna på en kommunal instutition. ”Djurhuvud” är en fin men samtidigt ångestladdad tavla.” (Anders H. Mård, Väsby Nytt 12/6 1975)
”Uttrycksfulla kompositioner och god färgkänsla.” ( Erling Ärlingsson, Sigurd Hagegård, Erik Nyreen, Karlstad 1951, jury)
”Han visade i de fyra akvareller han ställde ut, att han befriat sig från förutfattade meningar och gärna ger sitt stöd åt en fantasi som skapar nya föremål, ej blott avbildar konkreta motiv. Han har just den djärvhet i färgvalet som gör hans abstrakta motiv roliga och spännande.” (Länstidningen, Östersund 15/6 1955)
”Hans akvareller från 1956-60 är mycket uttrycksfulla och bl.a. ett par ”okända djur” fångar ens intresse alldeles speciellt, detta gör också hans elefant och noshörning, vilka utstrålar en sådan dynamisk kraft att man väntar att de när som helst kan gå till anfall. - - I början av 60-talet kom han åter in i den stil, som han faktiskt var inne och snuddade vid redan 1955 och som gör honom så särpräglad. Det måleri han här visar och vars nya form av berättande bildpoesi, som här också tillför gengren något nytt, visar också upp en förfinad och kultiverad kolorism.” (Sune Nilsson, Upplands Väsby Nytt 30/4 1964)
”Han är en romantiker både vad beträffar ämnesvalet och färgen. - - Djurvärlden, i synnerhet fåglar och fiskar, har inspirerat honom till många tilltalande kompositioner.” (Gösta Rooth, Väsby Nytt 31/10 1968)
”visar en serie arbeten i gouache, mönsterkomponerade med hårda kontureringar, med utfyllnad av hela bildytan och med uppoffrande av en naturalistisk rumsbild. Kompositionerna är symbolistiska blomstersmyckade (Flower-Power, Fleur-Peur),”... (Teddy Brunius, UNT 5/11 1968)
”Magnus Wallin är en ”färgstark” personlighet och man vet inte om man skall jämföra med Gauguin eller Max Walter Swanberg. Kanske inte med någon alls. Hans verk fascinerar och talar för sig själva.” (Nils Wilberg, Väsby Nytt 24/4 1969)
”Magnus Wallins tavlor är en glädje och stimulans att se på. Passar så bra till musik. Stravinskij eller Rimskij-Korsakov till exempel. Så intensiva färger och denna detaljrikedom går så bra till ”Våroffer” eller ”Scheherazade”. (Väsby bladet, 30/4 1969)
”Wallin är självlärd och arbetar i en uppsluppet ornamental stil. - - ...i en tung men intensiv kolorit.” (Jannnn Olof Mallander, DN 27/4 1972)
”Stilleben med vackra ting och frukter ligger också bra till för denne konstnär, som i lika hög grad fängslas av färgen som formen. - - Även om utställningen på några punkter kunde varit något jämnare, efterlämnar den intrycket av en rik fantasi parad med högt utvecklat sinne för färg och komposition." (G. Rooth, Väsby Nytt 10/5 1972)
”Ett till det yttersta medvetet måleri visar Väsbykonstnären Magnus Wallin på Upplands Väsby nya bibliotek. Bilder i akvarell, tempera och akrylfärg. Magnus Wallin arbetar med form och färgen jämsides och gör det medvetet. Han bygger upp sina bilder till att nå en intensiv klang i färgen och en konkretism i formen. Bilderna är inlemmade i ett slags mystik som gör dem ytterst intressanta. Man slås av Wallins medvetenhet, det vill säga hans formsträvan och känsla för koloriten. Han står helt för sig själv med väldigt hållbara objekt.” (Jurij Jurij L. [Göran Lager] Väsby Nytt 11/10 1973)
”Han har ett utpräglat sinne för ornamentik – de stilicerade figurerna i akvarellerna slingrar sig i böljande rytm och tycks växa fram organiskt. De stora målningarna myllrar av figurer, som täcker ytan likt gobelängväv. Den rena färgprakten och innehållsliga tätheten påminner en del om primitiv konst. Flera av motiven är bibliska och med sina starka färger skulle de passa utmärkt att lysa upp något kyrkorum med.” (Elisabeth Liljendahl, UNT 21/10 1973)
”Magnus Wallins ”Djurhuvud” är kanske alldeles för bra för att försvinna på en kommunal instutition. ”Djurhuvud” är en fin men samtidigt ångestladdad tavla.” (Anders H. Mård, Väsby Nytt 12/6 1975)
